När jag startade upp med att använda iPaden i förskolan var nog tanken den att jag skulle ladda ner appar som var en del av barnens lärande här på förskolan. Nu har jag kommit att se att en iPad kan användas till så mycket mer, speciellt inom dokumentationen.
Under projektarbetet med de större barnen använde jag mig av röstmemo och spelade in nästan varje tillfälle. Jag slapp fokusera på att både skriva ned det om sas och fokusera på att lyssna och samtala med barnen samtidigt. Det gav mig inte bara en inblick i vad som sades, utan hur och vilket språkbruk barnen använde och även jag själv. Det är otroligt nyttigt att höra sin egen röst och bli påmind om på vilket sätt man samtalar med barnen och hur pass lyhörd man är. Sen är det lättare att fokusera på att lyssna in vad barnen har för frågeställningar, vad de söker svar på och hur deras tankar går.
Det är så enkelt att ta med iPaden ut i skogen, ta bilder och sen koppla upp den mot en projektor direkt när man kommer tillbaka till förskolan och få en direkt feedback på det som hände, vad man såg, ja allt som fångade barnens intresse. Det räcker bra med en vit vägg att kunna projicera bilderna eller filmen mot.
Jag har under flera tillfällen filmat våra yngsta och det ger en bra bild av på vilket sätt barnen är delaktiga i verksamheten. Som pedagog får man en mer övergripande bild av allt som händer i verksamheten. Man hinner lägga märke till de mindre, men otroligt viktiga detaljerna som sker i bakgrunden.
Visst kan våra de minsta få använda sig av apparna, men att kunna få gå in i en kaskad med färger, få bli en del i det som händer ger nog mer än att sitta och peka på en touchskärm när man är 1-2 år. Få uppleva något och vara delaktig tillsammans med sina kompisar är så mycket mer givande.
En pedagogisk användning av iPaden kan vara ett väldigt bra komplement i den verksamhet vi har inom förskolan, men vi måste ha en tanke bakom det vi gör. Redan när jag letar appar har jag både Läroplanen och Styrdokumenten i tanken, vad kan denna appen tillföra verksamheten. Det som är mest facinerande är att ibland blir tanken en helt annan än vad som var tänkt från början, då barnen tog den till en annan nivå.
Temple Run ledde till att ett barn fick upp intresset för skriftspråket medan andra barn använde Stavningslek och Skolstil.
Om vi bara tänker tänker ett steg längre i vad de olika apparna kan tillföra i barnens lärande, våga gå utanför ramarna och se lite längre istället för att begränsas av att vissa appar inte har ett pedagogiskt utförande.
YouTube har otroligt mycket bra att erbjuda om vi vuxna kan finna tiden att söka. Barnen idag växer upp i ett IT-samhälle. Jag tror det är viktigt att även vi inom förskolan har den tanken vad gäller dagens teknik och olika utbud. Väljer vi att ta bort saker för de kanske inte känns rumsrena, så missar vi ett bra tillfälle att ge barnen en annan synvinkel på det hela. Det går att skapa upplevelser via olika YouTube-klipp beroende på vad det jobbas med i förskolan. Om vi inom förskolan visar barnen att det finns mer med teknik än bara att spela har vi gett dem ett bra verktyg inför framtiden.
lördag 24 november 2012
måndag 22 oktober 2012
Paddan och våra de minsta!!
Då var höstens verksamhet i full gång. Nu är åldern på barnen 1- 2.5 och nu har jag laddat ner lite andra appar. Just nu ligger fokus på färg, men också siffror, gärna med bilder som barnen kan relatera till. Det gör att språket tar fart när de kan berätta om sina egna erfarenheter i det de känner igen i bilderna. När olika bilder på en blå ballong kom upp blev associationerna många. Det blev kalas, hålla ballongen, tappat, flyger iväg, många, pang, ont öronen då, pojke, flicka, blå, stor, liten, en, räkna till fem..... ja det blev ett berättande från barnen och det var bara en av bilderna. Jag satt med en app som heter MusicColor där det finns många olika färger att välja mellan. Den kostar 38:-, men är riktigt bra om man tänker arbeta med språket. Det går att samtala om bilderna och samtidigt får vi in färgerna.
I SoundTouch är det bland annat djuren som är spännande och deras läten. Jag stoppade in iPaden i vår samlingskorg och när tex lammet skulle komma fram så tryckte jag så man hörde just det djuret. Det blev både spännande och roligt. Samlingen togs till en ny nivå.
Något man också kan göra är att leka de djur som hörs. En hund som skäller och då blir vi hundar. Har ni kopplingen mellan iPad och projektor går det att visa upp både djuren på väggen och lyssna på deras läten och sen leka att vi är just det djuret.
När vi räknar använder vi oss av en app som visar olika många saker. Det spelar ingen roll i vilken ordning barnen pekar på föremålen, den räknar tills alla är pekade på.
Jag kommer jobba mer med projektorn för att barnen redan vid tidig ålder ska få se att det finns mer att göra med en iPad än att spela på den.
När jag kopplar upp den använder jag rätt termer i det jag gör. Inga förenklingar, utan mer förklaringar. Jag vill att de ska lära sig rätt ord från början. När vi kopplar upp något mot nätet på förskolan så ändras lampan på dosan i taket färg från grön till blå. Barnen brukar hålla koll på när den ändrar färg och då vet de att vi kan börja.
Under h.t kommer jag använda appar med rörelse i, men också utnyttja mig av de bra saker som finns på YouTube som kan passa in i vårt projektarbete med rörelse!
I SoundTouch är det bland annat djuren som är spännande och deras läten. Jag stoppade in iPaden i vår samlingskorg och när tex lammet skulle komma fram så tryckte jag så man hörde just det djuret. Det blev både spännande och roligt. Samlingen togs till en ny nivå.
Något man också kan göra är att leka de djur som hörs. En hund som skäller och då blir vi hundar. Har ni kopplingen mellan iPad och projektor går det att visa upp både djuren på väggen och lyssna på deras läten och sen leka att vi är just det djuret.
När vi räknar använder vi oss av en app som visar olika många saker. Det spelar ingen roll i vilken ordning barnen pekar på föremålen, den räknar tills alla är pekade på.
Jag kommer jobba mer med projektorn för att barnen redan vid tidig ålder ska få se att det finns mer att göra med en iPad än att spela på den.
När jag kopplar upp den använder jag rätt termer i det jag gör. Inga förenklingar, utan mer förklaringar. Jag vill att de ska lära sig rätt ord från början. När vi kopplar upp något mot nätet på förskolan så ändras lampan på dosan i taket färg från grön till blå. Barnen brukar hålla koll på när den ändrar färg och då vet de att vi kan börja.
Under h.t kommer jag använda appar med rörelse i, men också utnyttja mig av de bra saker som finns på YouTube som kan passa in i vårt projektarbete med rörelse!
söndag 20 maj 2012
Med surfplattan i 1.5 år...
Nu har det varit två olika barngrupper som har haft tillgång till iPaden. Första gänget enbart iPad1, men andra gänget både iPad2 och Samsung vad gäller surfplattor. Jag vidhåller fortfarande att iPaden är mer barnvänlig i sin utformning och Samsungen mer för vuxna. Vad gäller app-utbudet ligger App-store långt före och det positiva där är att det finns många gratisappar som är bra. Till Samsungen är utbudet mindre och gratisappar finns det inte alltför många av som passar till barn.
IKT i förskolan har slagit igenom rejält och många förskolor har köpt in paddor vilket är bra, men tyvärr har användningen blivit väldigt oplanerat. Det laddas hem appar och sen ges den till barnen, men den pedagogiska tankegången bakom finns inte. Vad vill vi att barnen ska lära sig vid användandet av iPaden?
För mig handlar det om att ny teknik ska vara rolig, den ska tas fram när det är lugnt på avdelningen, tydliga och klara regler om vad som gäller och de ska alltid följas. Vad gäller apparna är det viktigt att vi som pedagoger funderar på vad de appar vi laddar ner kan ge barnen som en del i deras utveckling. Det kan gälla språkutveckling, problemlösning, matematik, bokstäver, läsa, färg och form. Sen behöver vi också se bortom de olika apparna som används. En whiteboardtavel-app tillsammans med en projektor kan skapa en saga där pedagogen berättar och ritar, men barnen är delaktiga i sagan då de får gissa vad som ritas. En bok kan lånas från bibliotekt, visas på väggen, ingen trängsel och konflikt om vem som ska sitta brevid pedagogen, alla ser och det går att gå fram, visa och fråga barnen om bilden. Vill man visa olika konstverk behöver man inte alltid titta i konstböcker utan också via projektorn visa dem på en vit vägg.
Nu betyder detta inte att vi struntar i att läsa vanliga böcker eller gå till biblioteket. Det är fortfarande en viktig del av verksamheten i förskolan.
Tänk att en regnig eftermiddag sitta på en filt inne i förskolans matrum, se på en stor brasa som sprakar på väggen och äta mellanmål. Veckan därpå grillas det korv ute över en riktig eld.
Vad jag menar är att det virtuella inte utesluter det riktiga. Det ska finnas en bra blandning av båda.
Många barn har ett intresse för bokstäver, men inte motoriken att skriva än. Då är appen Skolstil suverän. De stavar sitt namn, sina kompisar och lär sig bokstäverna på en nivå som passar dem i utvecklingen. När sen motoriken kommit så långt att de kan forma sina bokstäver själva har de sett formen och hört varje bokstav, så de kan lättare börja skriva. Barn som suttit och lyssnat på de appar som ljudar ihop bokstäverna har plötsligt knäckt läskoden. De har fått grunden för hur det går till när bokstäver fås ihop till ett ord.
Problemlösningsappar leder till mången samtal barn emellan och delande av tankar, förslag och olika lösningar. De hämtar den kompis som de vet är bra på just den appen. Vi vill att barn ska se just den egenskapen hos varandra, vad är han/hon bra på, inte bara det negativa. För oss är det viktigt att lyfta fram barns positiva kunnande och göra det synligt för hela barngruppen. Vem är bra på vad!
Matematik finns det mycket av i vardagen. I de appar som laddats ner handlar det om plus och mängdlära, men även minus.
Populärast just nu är Ninjago. Två lego-ninjas som tävlar mot varandra på var sin girosnurra. Vad är det pedagogiska i detta kan man ju då undra?
Det samtalas otroligt mycket kring denna app (språkutveckling, turtagannde i ett samtal), alla har olika färger (lär sig färgerna), de är värda olika mycket (siffror, vilket tal är högre/lägre). Ibland behöver man mer se till vad appen ger i det som händer mellan barnen, samspelet!
Tekniken är här för att stanna. Ingen tvekan om det, men vad vi måste tänka på är att denna teknik i sig är inget pedagogiskt verktyg utan det är upp till oss att göra den det. Det ställer krav på oss som arbetar inom förskolan att visa på, ett bra sätt att använda den, länkat till Läroplanen.
Vi behöver också se bortom den som en vanlig spelplatta, utan hitta andra användningsområden som till exempel i samspel med projektorn.
Ute i naturen finns den med med svampbok, fågelbok och blombok. Vi behöver inte släpa med tre olika böcker ut.
Däremot kommer frågan om tex maskar har mun, så ska barnen få undersöka, tänk och klura på det själv och utforska innan tekniken används.
Faran med att ha tekniken så tillgänglig är att själva utforskandet, frågeställningarna, tankarna, idéerna som barnen själva bör få komma med kan tappas bort. Fyra fingertryck bort finns svaret, men då tappar vi barns kunskapssökande och det får inte ske.
Tekniken har kommit för att stanna och den är en viktig del i arbetet i förskolan precis som allt annat. Den ska inte vara istället för något utan enbart ett komplement, ett bra pedagogiskt verktyg.
fredag 17 februari 2012
Satsning på boksäver och stavaning!
Med många blivande 5 och 6-åringar på avdelningen har jag valt att satsa på flera stavningsappar och bokstavsappar. Intresset för bokstäver har ökat markant sen flera barn upptäckt hur lätt det är att stava och skriva bokstäver på iPaden. De hindras inte av motorik och penna. Självklart används det också, men iPaden gör att fler barn klarar av att få in formen på bokstäverna i tanken på ett enklare sätt som passar just deras utvecklingsfas. Det blir också på ett lekfullt och roligt sätt!
Det är ju vårt uppdrag i förskolan, lärande genom lek! För det är fortfarande vad vår iPad är, en teknisk leksak. Den ska vara pedagogiskt inriktad, men också spännande och rolig. Det gäller att hitta en balansgång som gör att barnens intresse behålls.
Något jag uppskattar är att app-utvecklarna har tagit tills sig mycket av det vi efterfrågat. Nu finns det stavning där bokstäverna ljudas, var för sig och sen ljudas ihop till ordet! Skolstil har också kommit med en app där bokstäverna på tangetbordet ljudas.
Det finns många bra pedagogiska verktyg att använda sig av, men det är upp till oss pedagoger att göra dem till ett roligt lärande för våra barn.
Det handlar inte om att "spela spel" utan så mycket mer och det är upp till oss att visa på de läroprocesser som skapas bland barnen!
Det är ju vårt uppdrag i förskolan, lärande genom lek! För det är fortfarande vad vår iPad är, en teknisk leksak. Den ska vara pedagogiskt inriktad, men också spännande och rolig. Det gäller att hitta en balansgång som gör att barnens intresse behålls.
Något jag uppskattar är att app-utvecklarna har tagit tills sig mycket av det vi efterfrågat. Nu finns det stavning där bokstäverna ljudas, var för sig och sen ljudas ihop till ordet! Skolstil har också kommit med en app där bokstäverna på tangetbordet ljudas.
Det finns många bra pedagogiska verktyg att använda sig av, men det är upp till oss pedagoger att göra dem till ett roligt lärande för våra barn.
Det handlar inte om att "spela spel" utan så mycket mer och det är upp till oss att visa på de läroprocesser som skapas bland barnen!
söndag 8 januari 2012
Lärande i förskolan...
Det har startat mången diskussion om hur vi på bästa sätt kan lära barn skriva och läsa. Generellt brukar intresset komma bland fem åringarna, men också både tidigare och senare.
Förr om åren satt barnen med olika färdigtryckta stenciler med bokstäver, labyrinter, prick-prick. Det togs bort, men nu finns de som appar istället.
Vad är då skillnaden?
Jo, nu klarar alla barn av att använda sig utav det materialet och det blir på ett roligare sätt. Alla barn klarar inte av skriva med en penna, de satt och kämpade med sina bokstäver och när något känns för svårt, ja då är det lätt att tappa både intresse och fokus.
Vi har ett skrivprogram på vår dator och under en tids observation av vilka som använde det, kom jag till insikt om att flera av våra då 3 åringar kunde stava till sitt namn. De gick ut och tittade på sin hylla hur deras bokstäver såg ut gång på gång och fick till det rätt. Skrev de fel, så märkte de oftast det själva och rättade till det.
Barnen har inte bara kommit till insikten om hur deras namn ser ut, utan också att de består av olika symboler, i det här fallet bokstäver.
De jämför sina namn och påtalar att de har likadana bokstäver som kompisen.
När de kunde sitt, så började de skriva andras också. Ofta sitter de två och klurar ihop, diskuterar och ibland går de bort tillsammans och tittar, ibland bara en.
De visar och ändrar.
Tänk vilken läroprocess det blir att kunna sitta tillsammans med någon och få dela sina kunskaper med varandra. Barn lär sig snabbt vem som är bra på vad och vilken kompis de ska be om hjälp.
Om vi kan få barnen att se till varandras styrkor och hur de ska ta hjälp av det i olika situationer som uppstår har vi kommit en bra bit på vägen.
De satt och ritade legobitar ur perspektivaspekten och ett barn blev klar lite före. Några barn uppfattade det och bad henne om hjälp med en av linjerna som de märkte blev fel.
Hon berättade hur hon gjort och sen hjälptes de åt.
Jag har märkt att barnen i den barngruppen jag arbetar med nu hjälper varandra mycket mer nu än tidigare. Kan vara en effekt av att barngrupperna blir större och att vi vuxna inte hinner finnas till hands lika fort, men också det att vi uppmärksammat barns hjälpande på ett annat sätt än tidigare och uppmuntrat det i mycket större utsträckning. Jag ber barnen mer om hjälp nu än förut med saker som ökar deras självförtroende. Mycket skulle jag kunna göra själv, men det finns egentligen ingen bra anledning till varför jag skulle göra det.
En dag bad jag två barn gå in på den andra avdelningen och be om att få låna en hålslagare och häftapparat.
Ett av barnen tittar på mig när jag gör hål i pappret och utbrister:
- Du gör hål i pappret fast du slår det inte!
Språket är en så pass viktig del av vårt samhälle, inte bara att kunna tala det utan att förstå, skriva och läsa.
Vi lägger mycket av grunden redan i förskolan och det är så viktigt att vi uppmuntrar barnen i det redan från det att de börjar hos oss.
Vi behöver också göra barnen medvetna om de läroprocesser som händer, ge dem tid att få reflektera och även dela med sig till andra. Om vi kan få barnen att se till det positiva hos varandra och våga ta hjälp/ hjälpa är vi på väg mot ett annat samhälle än det vi har idag.
Förr om åren satt barnen med olika färdigtryckta stenciler med bokstäver, labyrinter, prick-prick. Det togs bort, men nu finns de som appar istället.
Vad är då skillnaden?
Jo, nu klarar alla barn av att använda sig utav det materialet och det blir på ett roligare sätt. Alla barn klarar inte av skriva med en penna, de satt och kämpade med sina bokstäver och när något känns för svårt, ja då är det lätt att tappa både intresse och fokus.
Vi har ett skrivprogram på vår dator och under en tids observation av vilka som använde det, kom jag till insikt om att flera av våra då 3 åringar kunde stava till sitt namn. De gick ut och tittade på sin hylla hur deras bokstäver såg ut gång på gång och fick till det rätt. Skrev de fel, så märkte de oftast det själva och rättade till det.
Barnen har inte bara kommit till insikten om hur deras namn ser ut, utan också att de består av olika symboler, i det här fallet bokstäver.
De jämför sina namn och påtalar att de har likadana bokstäver som kompisen.
När de kunde sitt, så började de skriva andras också. Ofta sitter de två och klurar ihop, diskuterar och ibland går de bort tillsammans och tittar, ibland bara en.
De visar och ändrar.
Tänk vilken läroprocess det blir att kunna sitta tillsammans med någon och få dela sina kunskaper med varandra. Barn lär sig snabbt vem som är bra på vad och vilken kompis de ska be om hjälp.
Om vi kan få barnen att se till varandras styrkor och hur de ska ta hjälp av det i olika situationer som uppstår har vi kommit en bra bit på vägen.
De satt och ritade legobitar ur perspektivaspekten och ett barn blev klar lite före. Några barn uppfattade det och bad henne om hjälp med en av linjerna som de märkte blev fel.
Hon berättade hur hon gjort och sen hjälptes de åt.
Jag har märkt att barnen i den barngruppen jag arbetar med nu hjälper varandra mycket mer nu än tidigare. Kan vara en effekt av att barngrupperna blir större och att vi vuxna inte hinner finnas till hands lika fort, men också det att vi uppmärksammat barns hjälpande på ett annat sätt än tidigare och uppmuntrat det i mycket större utsträckning. Jag ber barnen mer om hjälp nu än förut med saker som ökar deras självförtroende. Mycket skulle jag kunna göra själv, men det finns egentligen ingen bra anledning till varför jag skulle göra det.
En dag bad jag två barn gå in på den andra avdelningen och be om att få låna en hålslagare och häftapparat.
Ett av barnen tittar på mig när jag gör hål i pappret och utbrister:
- Du gör hål i pappret fast du slår det inte!
Språket är en så pass viktig del av vårt samhälle, inte bara att kunna tala det utan att förstå, skriva och läsa.
Vi lägger mycket av grunden redan i förskolan och det är så viktigt att vi uppmuntrar barnen i det redan från det att de börjar hos oss.
Vi behöver också göra barnen medvetna om de läroprocesser som händer, ge dem tid att få reflektera och även dela med sig till andra. Om vi kan få barnen att se till det positiva hos varandra och våga ta hjälp/ hjälpa är vi på väg mot ett annat samhälle än det vi har idag.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)