Med surfplattan i 1.5 år...

Nu har det varit två olika barngrupper som har haft tillgång till iPaden. Första gänget enbart iPad1, men andra gänget både iPad2 och Samsung vad gäller surfplattor. Jag vidhåller fortfarande att iPaden är mer barnvänlig i sin utformning och Samsungen mer för vuxna. Vad gäller app-utbudet ligger App-store långt före och det positiva där är att det finns många gratisappar som är bra. Till Samsungen är utbudet mindre och gratisappar finns det inte alltför många av som passar till barn. IKT i förskolan har slagit igenom rejält och många förskolor har köpt in paddor vilket är bra, men tyvärr har användningen blivit väldigt oplanerat. Det laddas hem appar och sen ges den till barnen, men den pedagogiska tankegången bakom finns inte. Vad vill vi att barnen ska lära sig vid användandet av iPaden?  För mig handlar det om att ny teknik ska vara rolig, den ska tas fram när det är lugnt på avdelningen, tydliga och klara regler om vad som gäller och de ska alltid följas. Vad gäller apparna är det viktigt att vi som pedagoger funderar på vad de appar vi laddar ner kan ge barnen som en del i deras utveckling. Det kan gälla språkutveckling, problemlösning, matematik, bokstäver, läsa, färg och form. Sen behöver vi också se bortom de olika apparna som används. En whiteboardtavel-app tillsammans med en projektor kan skapa en saga där pedagogen berättar och ritar, men barnen är delaktiga i sagan då de får gissa vad som ritas. En bok kan lånas från bibliotekt, visas på väggen, ingen trängsel och konflikt om vem som ska sitta brevid pedagogen, alla ser och det går att gå fram, visa och fråga barnen om bilden. Vill man visa olika konstverk behöver man inte alltid titta i konstböcker utan också via projektorn visa dem på en vit vägg. Nu betyder detta inte att vi struntar i att läsa vanliga böcker eller gå till biblioteket. Det är fortfarande en viktig del av verksamheten i förskolan.  Tänk att en regnig eftermiddag sitta på en filt inne i förskolans matrum, se på en stor brasa som sprakar på väggen och äta mellanmål. Veckan därpå grillas det korv ute över en riktig eld.  Vad jag menar är att det virtuella inte utesluter det riktiga. Det ska finnas en bra blandning av båda. Många barn har ett intresse för bokstäver, men inte motoriken att skriva än. Då är appen Skolstil suverän. De stavar sitt namn, sina kompisar och lär sig bokstäverna på en nivå som passar dem i utvecklingen. När sen motoriken kommit så långt att de kan forma sina bokstäver själva har de sett formen och hört varje bokstav, så de kan lättare börja skriva. Barn som suttit och lyssnat på de appar som ljudar ihop bokstäverna har plötsligt knäckt läskoden. De har fått grunden för hur det går till när bokstäver fås ihop till ett ord. Problemlösningsappar leder till mången samtal barn emellan och delande av tankar, förslag och olika lösningar. De hämtar den kompis som de vet är bra på just den appen. Vi vill att barn ska se just den egenskapen hos varandra, vad är han/hon bra på, inte bara det negativa. För oss är det viktigt att lyfta fram barns positiva kunnande och göra det synligt för hela barngruppen. Vem är bra på vad!  Matematik finns det mycket av i vardagen. I de appar som laddats ner handlar det om  plus och mängdlära, men även minus.  Populärast just nu är Ninjago. Två lego-ninjas som tävlar mot varandra på var sin girosnurra. Vad är det pedagogiska i detta kan man ju då undra? Det samtalas otroligt mycket kring denna app (språkutveckling, turtagannde i ett samtal), alla har olika färger (lär sig färgerna), de är värda olika mycket (siffror, vilket tal är högre/lägre). Ibland behöver man mer se till vad appen ger i det som händer mellan barnen, samspelet!  Tekniken är här för att stanna. Ingen tvekan om det, men vad vi måste tänka på är att denna teknik i sig är inget pedagogiskt verktyg utan det är upp till oss att göra den det. Det ställer krav på oss som arbetar inom förskolan att visa på, ett bra sätt att använda den, länkat till Läroplanen.  Vi behöver också se bortom den som en vanlig spelplatta, utan hitta andra användningsområden som till exempel i samspel med projektorn. Ute i naturen finns den med med svampbok, fågelbok och blombok. Vi behöver inte släpa med tre olika böcker ut. Däremot kommer frågan om tex maskar har mun, så ska barnen få undersöka, tänk och klura på det själv och utforska innan tekniken används. Faran med att ha tekniken så tillgänglig är att själva utforskandet, frågeställningarna, tankarna, idéerna som barnen själva bör få komma med kan tappas bort. Fyra fingertryck bort finns svaret, men då tappar vi barns kunskapssökande och det får inte ske. Tekniken har kommit för att stanna och den är en viktig del i arbetet i förskolan precis som allt annat. Den ska inte vara istället för något utan enbart ett komplement, ett bra pedagogiskt verktyg.