Satsning på boksäver och stavaning!

Med många blivande 5 och 6-åringar på avdelningen har jag valt att satsa på flera stavningsappar och bokstavsappar. Intresset för bokstäver har ökat markant sen flera barn upptäckt hur lätt det är att stava och skriva bokstäver på iPaden. De hindras inte av motorik och penna. Självklart används det också, men iPaden gör att fler barn klarar av att få in formen på bokstäverna i tanken på ett enklare sätt som passar just deras utvecklingsfas. Det blir också på ett lekfullt och roligt sätt!
Det är ju vårt uppdrag i förskolan, lärande genom lek! För det är fortfarande vad vår iPad är, en teknisk leksak. Den ska vara pedagogiskt inriktad, men också spännande och rolig. Det gäller att hitta en balansgång som gör att barnens intresse behålls.
Något jag uppskattar är att app-utvecklarna har tagit tills sig mycket av det vi efterfrågat. Nu finns det stavning där bokstäverna ljudas, var för sig och sen ljudas ihop till ordet! Skolstil har också kommit med en app där bokstäverna på tangetbordet ljudas.
Det finns många bra pedagogiska verktyg att använda sig av, men det är upp till oss pedagoger att göra dem till ett roligt lärande för våra barn.
Det handlar inte om att "spela spel" utan så mycket mer och det är upp till oss att visa på de läroprocesser som skapas bland barnen!

Lärande i förskolan...

Det har startat mången diskussion om hur vi på bästa sätt kan lära barn skriva och läsa. Generellt brukar intresset komma bland fem åringarna, men också både tidigare och senare.
Förr om åren satt barnen med olika färdigtryckta stenciler med bokstäver, labyrinter, prick-prick. Det togs bort, men nu finns de som appar istället. 
Vad är då skillnaden?  
Jo, nu klarar alla barn av att använda sig utav det materialet och det blir på ett roligare sätt. Alla barn klarar inte av skriva med en penna, de satt och kämpade med sina bokstäver och när något känns för svårt, ja då är det lätt att tappa både intresse och fokus.
Vi har ett skrivprogram på vår dator och under en tids observation av vilka som använde det, kom jag till insikt om att flera av våra då 3 åringar kunde stava till sitt namn. De gick ut och tittade på sin hylla hur deras bokstäver såg ut gång på gång och fick till det rätt. Skrev de fel, så märkte de oftast det själva och rättade till det. 
Barnen har inte bara kommit till insikten om hur deras namn ser ut, utan också att de består av olika symboler, i det här fallet bokstäver.
De jämför sina namn och påtalar att de har likadana bokstäver som kompisen. 
När de kunde sitt, så började de skriva andras också. Ofta sitter de två och klurar ihop, diskuterar och ibland går de bort tillsammans och tittar, ibland bara en.
De visar och ändrar. 
Tänk vilken läroprocess det blir att kunna sitta tillsammans med någon och få dela sina kunskaper med varandra. Barn lär sig snabbt vem som är bra på vad och vilken kompis de ska be om hjälp.
Om vi kan få barnen att se till varandras styrkor och hur de ska ta hjälp av det i olika situationer som uppstår har vi kommit en bra bit på vägen. 
De satt och ritade legobitar ur perspektivaspekten och ett barn blev klar lite före. Några barn uppfattade det och bad henne om hjälp med en av linjerna som de märkte blev fel.
Hon berättade hur hon gjort och sen hjälptes de åt. 
Jag har märkt att barnen i den barngruppen jag arbetar med nu hjälper varandra mycket mer nu än tidigare. Kan vara en effekt av att barngrupperna blir större och att vi vuxna inte hinner finnas till hands lika fort, men också det att vi uppmärksammat barns hjälpande på ett annat sätt än tidigare och uppmuntrat det i mycket större utsträckning. Jag ber barnen mer om hjälp nu än förut med saker som ökar deras självförtroende. Mycket skulle jag kunna göra själv, men det finns egentligen ingen bra anledning till varför jag skulle göra det.
En dag bad jag två barn gå in på den andra avdelningen och be om att få låna en hålslagare och häftapparat. 
Ett av barnen tittar på mig när jag gör hål i pappret och utbrister:
- Du gör hål i pappret fast du slår det inte!
Språket är en så pass viktig del av vårt samhälle, inte bara att kunna tala det utan att förstå, skriva och läsa.
Vi lägger mycket av grunden redan i förskolan och det är så viktigt att vi uppmuntrar barnen i det redan från det att de börjar hos oss.
Vi behöver också göra barnen medvetna om de läroprocesser som händer, ge dem tid att få reflektera och även dela med sig till andra. Om vi kan få barnen att se till det positiva hos varandra och våga ta hjälp/ hjälpa är vi på väg mot ett annat samhälle än det vi har idag. 

Barnen och den androida surfplattan!

"-När är det min tur att spela på den androida?"
Nu låg det tre surfplattor på borden. Två iPad och en Samsung. Tvån är fortfarande väldigt efterfrågad då den mest är framme när jag kan var med och Samsungen var framme för första gången.
Jag visade ett barn hur den Androida fungerade, pilen var bakåt och huset var att stänga ner appen om hon ville byta. Efter ett tag byttes det till ett annnat barn och det flöt på bra. Några gånger fick jag hjälpa till, men det var för att det stod på engelska. Samma som med iPaden i början.....fler appar på svenska tack!
Barnen vet ju inte skillnaden i den tekniska biten, men att de är olika har de snabbt upptäckt.
Alla letade efter den lilla gropen med knappen först, även om de touchade hus-ikonen. Sen konstaterade de att den var minst.
Jag filmade in när barnen sjöng Luciasången och det var klart lättare att hålla den, men lite mindre bild när de sen skulle titta. Jag har kommit underfund med hur Samsungen fungerar och nu flyter det på. Gratis-apparna som vi kan använda är tyvärr inte alltför många. Där finns det ett mycket bättre utbud till iPaden. Nu är nog det inte så konstigt för den har funnits ute längre på marknaden. Hoppas att det kommer fler och bättre spel nu i vår då fler användare lär finnas.
Länstidningen kom samma dag som Samsungen skulle presenteras för barnen. Bra timing! Tycker att det är bra att vårt IKT-arbete ute i förskolorna lyfts fram och även projekt som detta med iPad/Android. Det är viktigt att vårt arbete syns utåt och att vi visar på att förskolan är redan inne i 2000-talets nya teknik och har kommit ganska så långt.
Barnen får möjligheten att lära sig den nya tekniken genom leken och det gör att de får ett annat förhållningssätt till det nya som kommer. Nyfikenhet och lusten att lära sig är något vi behöver ta tillvara på i allt det som händer ute på förskolorna.

Min androida och jag! Del 2

Fortsatte att försöka få ner appar idag och nu gick det lättare. Insåg att jag måste hålla mig närmare det trådlösa nätverket. I personalrummet gick det fort, men inne på avdelningen långsamt! Vissa appar går ner direkt, men andra står och väntar på installation. Har nu hunnit testa några spel. Unblock train är kul och lite klurig. Det gäller att flytta på tågen för att få in rätt tåg i tunneln. Labyrinten var lättare att spela för mig, då Samsungen är liten och lätt. Ett bra skydd kommer att behövas då den ligger lättare på bordet och i händerna.
Är man van vid en grop i nederkant tar det en stund att lära sig att toucha på den lilla ikonen som ser ut som ett litet hus. Ikonen bredvid, den som ser ut som en rektangel med en till liggande över visar vilka appar som anänds, alltså en genväg.
Kameran är helt ok. Lite blåton i bilderna när man använder blixten. Skarpare bild med makro inställt, istället för autofokus.
Det dök upp en massa små trevliga Marketkassar längst ner till höger. Där talade den om för mig vilka appar som gått ner och vilka uppdateringar som gjorts.
Det enda som irriterar mig just nu är att jag måste vara på jobbet för att kunna komma in på nätet. Kan inte förstå varför den inte hittar surfplatten utan envisas med att lägga till den som en telefon.
Den vinner över iPaden vad gäller vikt och att den är smidigare att packa ner, då menar jag att den är lättare att få plats med. Sen är den inte lika tung att hålla. Ett plus när man ska film under en lång stund.
Skärmen känns lite liten, men det fungerar bra. En vanesak egentligen.
Finns några svenska appar som jag skulle vilja köpa, men var finner man presentkort till Android. Det finns ju Mastercard att köpa med en viss summa inlagt, men betyder det att man måste köpa ett nytt varje gång och ändra in kortuppgifterna? Något att kolla upp.

Min androida och jag! Del 2

Fortsatte att försöka få ner appar idag och nu gick det lättare. Insåg att jag måste hålla mig närmare det trådlösa nätverket. I personalrummet gick det fort, men inne på avdelningen långsamt! Vissa appar går ner direkt, men andra står och väntar på installation. Har nu hunnit testa några spel. Unblock train är kul och lite klurig. Det gäller att flytta på tågen för att få in rätt tåg i tunneln. Labyrinten var lättare att spela för mig, då Samsungen är liten och lätt. Ett bra skydd kommer att behövas då den ligger lättare på bordet och i händerna.
Är man van vid en grop i nederkant tar det en stund att lära sig att toucha på den lilla ikonen som ser ut som ett litet hus. Ikonen bredvid, den som ser ut som en rektangel med en till liggande över visar vilka appar som anänds, alltså en genväg.
Kameran är helt ok. Lite blåton i bilderna när man använder blixten. Skarpare bild med makro inställt, istället för autofokus.
Det dök upp en massa små trevliga Marketkassar längst ner till höger. Där talade den om för mig vilka appar som gått ner och vilka uppdateringar som gjorts.
Det enda som irriterar mig just nu är att jag måste vara på jobbet för att kunna komma in på nätet. Kan inte förstå varför den inte hittar surfplatten utan envisas med att lägga till den som en telefon.
Den vinner över iPaden vad gäller vikt och att den är smidigare att packa ner, då menar jag att den är lättare att få plats med. Sen är den inte lika tung att hålla. Ett plus när man ska film under en lång stund.
Skärmen känns lite liten, men det fungerar bra. En vanesak egentligen.
Finns några svenska appar som jag skulle vilja köpa, men var finner man presentkort till Android. Det finns ju Mastercard att köpa med en viss summa inlagt, men betyder det att man måste köpa ett nytt varje gång och ändra in kortuppgifterna? Något att kolla upp.

Min androida och jag!!

Så fort jag blir ägare till en ny teknisk pryl är det full fart som gäller. Även nu med Samsung Galaxy tab 8.9!
Väl på jobbet kopplade jag upp mig mot vårt nätverk. Det tog tre försök innan den accepterade det.
In på Market och började leta efter bra gratisappar. Har märktes den första skillnaden. Apple har ett mycket större utbud än så länge och fler på svenska. Jag hittade en och den gick ner, en till och tryckte på installera. Väntade och väntade.....väntade...väntade...inget hände. Av tjugo stycken fick jag ner sju till slut. Lite fundersam över varför. Var de enbart till mobil? Ingen aning!
Lättare att få ner dem via nätet kanske. Kopplade upp plattan och gick in på Kies. Den hittade inte den utan envisades med att lägga in en Samsung mobil som hittad enhet. Letade efter någonstans att ändra, men fick enbart upp telefoner.
Hm! Jag kanske ska leta på Market istället, så jag gick in där. Lika illa! Den hittade telefoner, men inte plattan.
Vad gör jag för fel? Läste i felsökningen och kanske kunde det vara så att jag behövde ha samma mailadress till Google som till Samsung. Provade det, men icke.
Antingen är det jag som är så van vid iPad och iPhone, men när jag kopplar in dem till iTunes är det bara att sätta igång. Nu ville varken Kies ellef Market hitta den. Konstigt!
Antingen är det jag som gör fel eller så är iPaden lättare att jobba med!
Den var det bara att sätta igång med, men här kändes inte lika uppenbart. Kanske om jag haft en android mobil från början hade det varit lättare.
Tro nu inte att jag är helt emot den och tycker den är dålig. Lite mer tid och erfarenhet, så får man se vad som händer.
Just nu står det 1-0 till iPaden. Den var lättare att komma igång med!

Tankar kring iPaden i verksamheten

Nu har det gått ett år sen iPaden kom in i vår verksamhet. Barnen, både de som var med från början och de som kommit in nya har tagit till sig tekniken. Frågan om vems tur det är kommer varje dag. Man skulle kunna ha trott att tjusningen och lite av nyhetens behag med iPaden borde ha börjat, men så är icke fallet. Den är lika efterfrågad av alla och nu har också de flesta funnit en favoritapp som de gärna spelar.
Ofta är det Sculpty, en blå liten figur som ändrar form beroende på hur många fingrar man sätter på skärmen. För att ta sig förbi olika hinder behöver man fundera på vilken form som passar bäst.
Raketen, det gäller att fyra av den så bra som möjligt för att den ska komma till rätt landningsplats. Annars får man börja om.
Det som man ser i valen av spelen är att många av våra femåringar väljer appar där de ställs inför någon form av problemlösning. Vi har ju arbetat mycket med just det i verksamheten och nu visar det sig alltså att barnen har tagit in just det tänket i användandet av apparna.
Det vi märkte var att vi har undervärderat barnens kompetens i vissa fall. De har klarat mer än vad vi kunde ha föreställt oss.
Just nu ritar våra femåringar legobitar i perspektiv. Det handlar mycket om att låta det vi gör i verksamheten genomsyra de appar som finns på iPaden. Självklart ska det finnas annat också baserat på deras intressen.
I reklamen för surfplattor finns inget genustänk från tillverkarna. De riktar sig mot alla. Detta har gjort att den är könsneutral. Här sitter killar och sminkar en ponny och tjejerna bygger robotar och ingen av barnen kommenterar det. iPaden har blivit en samlingspunkt utan konflikter för att alla barn vet vilken regel som gäller och den har aldrig ifrågasatts. Den som spelar bestämmer!
Barn som inte brukar säga så mycket, blir helt plötsligt väldigt talföra. De berättar vad de gör, hur de tänker, delar med sig av sina egna upplevelser.
Den har blivit en del i verksamheten, men bara som ett komplement. iPaden har inte ersatt något annat, men samtidigt gett barnen en möjlighet att få använda sig av dagens nya teknik.
För oss inom förskolan handlar det om lärande genom lek och att då få möjligheten att leka sig till erfarenhet av det nya i dagens IT-samhälle gör att barnen har en mer lättsam inställning.