Min androida och jag! Del 2

Fortsatte att försöka få ner appar idag och nu gick det lättare. Insåg att jag måste hålla mig närmare det trådlösa nätverket. I personalrummet gick det fort, men inne på avdelningen långsamt! Vissa appar går ner direkt, men andra står och väntar på installation. Har nu hunnit testa några spel. Unblock train är kul och lite klurig. Det gäller att flytta på tågen för att få in rätt tåg i tunneln. Labyrinten var lättare att spela för mig, då Samsungen är liten och lätt. Ett bra skydd kommer att behövas då den ligger lättare på bordet och i händerna.
Är man van vid en grop i nederkant tar det en stund att lära sig att toucha på den lilla ikonen som ser ut som ett litet hus. Ikonen bredvid, den som ser ut som en rektangel med en till liggande över visar vilka appar som anänds, alltså en genväg.
Kameran är helt ok. Lite blåton i bilderna när man använder blixten. Skarpare bild med makro inställt, istället för autofokus.
Det dök upp en massa små trevliga Marketkassar längst ner till höger. Där talade den om för mig vilka appar som gått ner och vilka uppdateringar som gjorts.
Det enda som irriterar mig just nu är att jag måste vara på jobbet för att kunna komma in på nätet. Kan inte förstå varför den inte hittar surfplatten utan envisas med att lägga till den som en telefon.
Den vinner över iPaden vad gäller vikt och att den är smidigare att packa ner, då menar jag att den är lättare att få plats med. Sen är den inte lika tung att hålla. Ett plus när man ska film under en lång stund.
Skärmen känns lite liten, men det fungerar bra. En vanesak egentligen.
Finns några svenska appar som jag skulle vilja köpa, men var finner man presentkort till Android. Det finns ju Mastercard att köpa med en viss summa inlagt, men betyder det att man måste köpa ett nytt varje gång och ändra in kortuppgifterna? Något att kolla upp.

Min androida och jag! Del 2

Fortsatte att försöka få ner appar idag och nu gick det lättare. Insåg att jag måste hålla mig närmare det trådlösa nätverket. I personalrummet gick det fort, men inne på avdelningen långsamt! Vissa appar går ner direkt, men andra står och väntar på installation. Har nu hunnit testa några spel. Unblock train är kul och lite klurig. Det gäller att flytta på tågen för att få in rätt tåg i tunneln. Labyrinten var lättare att spela för mig, då Samsungen är liten och lätt. Ett bra skydd kommer att behövas då den ligger lättare på bordet och i händerna.
Är man van vid en grop i nederkant tar det en stund att lära sig att toucha på den lilla ikonen som ser ut som ett litet hus. Ikonen bredvid, den som ser ut som en rektangel med en till liggande över visar vilka appar som anänds, alltså en genväg.
Kameran är helt ok. Lite blåton i bilderna när man använder blixten. Skarpare bild med makro inställt, istället för autofokus.
Det dök upp en massa små trevliga Marketkassar längst ner till höger. Där talade den om för mig vilka appar som gått ner och vilka uppdateringar som gjorts.
Det enda som irriterar mig just nu är att jag måste vara på jobbet för att kunna komma in på nätet. Kan inte förstå varför den inte hittar surfplatten utan envisas med att lägga till den som en telefon.
Den vinner över iPaden vad gäller vikt och att den är smidigare att packa ner, då menar jag att den är lättare att få plats med. Sen är den inte lika tung att hålla. Ett plus när man ska film under en lång stund.
Skärmen känns lite liten, men det fungerar bra. En vanesak egentligen.
Finns några svenska appar som jag skulle vilja köpa, men var finner man presentkort till Android. Det finns ju Mastercard att köpa med en viss summa inlagt, men betyder det att man måste köpa ett nytt varje gång och ändra in kortuppgifterna? Något att kolla upp.

Min androida och jag!!

Så fort jag blir ägare till en ny teknisk pryl är det full fart som gäller. Även nu med Samsung Galaxy tab 8.9!
Väl på jobbet kopplade jag upp mig mot vårt nätverk. Det tog tre försök innan den accepterade det.
In på Market och började leta efter bra gratisappar. Har märktes den första skillnaden. Apple har ett mycket större utbud än så länge och fler på svenska. Jag hittade en och den gick ner, en till och tryckte på installera. Väntade och väntade.....väntade...väntade...inget hände. Av tjugo stycken fick jag ner sju till slut. Lite fundersam över varför. Var de enbart till mobil? Ingen aning!
Lättare att få ner dem via nätet kanske. Kopplade upp plattan och gick in på Kies. Den hittade inte den utan envisades med att lägga in en Samsung mobil som hittad enhet. Letade efter någonstans att ändra, men fick enbart upp telefoner.
Hm! Jag kanske ska leta på Market istället, så jag gick in där. Lika illa! Den hittade telefoner, men inte plattan.
Vad gör jag för fel? Läste i felsökningen och kanske kunde det vara så att jag behövde ha samma mailadress till Google som till Samsung. Provade det, men icke.
Antingen är det jag som är så van vid iPad och iPhone, men när jag kopplar in dem till iTunes är det bara att sätta igång. Nu ville varken Kies ellef Market hitta den. Konstigt!
Antingen är det jag som gör fel eller så är iPaden lättare att jobba med!
Den var det bara att sätta igång med, men här kändes inte lika uppenbart. Kanske om jag haft en android mobil från början hade det varit lättare.
Tro nu inte att jag är helt emot den och tycker den är dålig. Lite mer tid och erfarenhet, så får man se vad som händer.
Just nu står det 1-0 till iPaden. Den var lättare att komma igång med!

Tankar kring iPaden i verksamheten

Nu har det gått ett år sen iPaden kom in i vår verksamhet. Barnen, både de som var med från början och de som kommit in nya har tagit till sig tekniken. Frågan om vems tur det är kommer varje dag. Man skulle kunna ha trott att tjusningen och lite av nyhetens behag med iPaden borde ha börjat, men så är icke fallet. Den är lika efterfrågad av alla och nu har också de flesta funnit en favoritapp som de gärna spelar.
Ofta är det Sculpty, en blå liten figur som ändrar form beroende på hur många fingrar man sätter på skärmen. För att ta sig förbi olika hinder behöver man fundera på vilken form som passar bäst.
Raketen, det gäller att fyra av den så bra som möjligt för att den ska komma till rätt landningsplats. Annars får man börja om.
Det som man ser i valen av spelen är att många av våra femåringar väljer appar där de ställs inför någon form av problemlösning. Vi har ju arbetat mycket med just det i verksamheten och nu visar det sig alltså att barnen har tagit in just det tänket i användandet av apparna.
Det vi märkte var att vi har undervärderat barnens kompetens i vissa fall. De har klarat mer än vad vi kunde ha föreställt oss.
Just nu ritar våra femåringar legobitar i perspektiv. Det handlar mycket om att låta det vi gör i verksamheten genomsyra de appar som finns på iPaden. Självklart ska det finnas annat också baserat på deras intressen.
I reklamen för surfplattor finns inget genustänk från tillverkarna. De riktar sig mot alla. Detta har gjort att den är könsneutral. Här sitter killar och sminkar en ponny och tjejerna bygger robotar och ingen av barnen kommenterar det. iPaden har blivit en samlingspunkt utan konflikter för att alla barn vet vilken regel som gäller och den har aldrig ifrågasatts. Den som spelar bestämmer!
Barn som inte brukar säga så mycket, blir helt plötsligt väldigt talföra. De berättar vad de gör, hur de tänker, delar med sig av sina egna upplevelser.
Den har blivit en del i verksamheten, men bara som ett komplement. iPaden har inte ersatt något annat, men samtidigt gett barnen en möjlighet att få använda sig av dagens nya teknik.
För oss inom förskolan handlar det om lärande genom lek och att då få möjligheten att leka sig till erfarenhet av det nya i dagens IT-samhälle gör att barnen har en mer lättsam inställning.

Med iPaden i naturen och tankar om mitt arbete med fokus på barnen!

Nu har paddan följt med ut på gården flera gånger. iPad1 är kvar inne och den används mest till att spela på, göra små filmer och skriva.
iPad2 har vi använt till att ta naturbilder, kort på svampar, insekter och annat av intresse som barnen hittat på gården.
Just nu är det svampletning som är ett av intressena. Vi letar reda på en del olika svampar. Sen lägger vi ut dem på brickor och tittar mer ingående på hur de ser ut. Vilka former har den, sopp eller skivling, färg, storlek och sen ser vi om vi kan hitta den i svampappen.
Samma sak gällde de blommor vi hittade i somras. Först färg, sen hur många blad blomblad den hade, formen på dem, hur såg den ut i mitten och storlek.
Nu går det att göra samma sak med löven fast nu fotar vi dem och sen letar programmet upp de som liknar den mest och sen är det samma sak där. Vilken nyans har den gröna färgen, hur många flikar, hur ser ådrorna ut och storleken.
Det finns så mycket vad gäller matematiken i naturen. Det gäller bara att hitta det och göra det intressant för barnen. De bläddrar hellre på iPaden än i den tjocka svampboken. Självklart har vi inte valt bort böcker för paddan utan den är mer som ett komplement i verksamheten. Den tillhör ju den nya tidens teknik och barnen behöver få ta del av båda världarna. Vi kan inte välja bort det ena för det andra utan måste visa på hur de kan tillägna sig båda.
De bilder vi tar kan vi sen sitta och titta på, låta barnen berätta om vad de såg. Med hjälp av zoomen kan vi rikta fokus mot olika delar i bilden och förstora upp det mest intressanta. Det är viktigt att barnen lär sig att delge varandra sitt tänkande, dela med sig av sina slutsatser, sitt berättande....
Det ger också mig som pedagog en chans att se vad de verkligen såg och intresserade sig för, om det är något vi kan gå vidare med, kanske något jag behöver skaffa mig mer information kring för att kunna leda barnen vidare i sitt utforskande.
Har vi bilderna i laptopen kan jag spela in vad de säger eller filma dem via paddan. Då är det lättare att sen verkligen se och höra var deras fokus låg, men också på hur jag som pedagog interagerar med barnen.
Ställer jag rätt sorts frågor som leder samtalet vidare?
Ligger fokus på vad barnen vill veta eller på vad jag tycker de behöver veta?
Barnen behöver få nya begrepp och utmaningar som leder dem framåt, men där deras intresse ligger till grund inför det fortsatta arbetet.

Materialet och genus!!

I våras möblerades det om inne på min avdelning. Ungefär en 35% av allt som fanns där tidigare togs bort och nu blev det mer tänk kring vilket material som skulle finns kvar, vilket som gick hand i hand och vilka som absolut inte pasade ihop.
Tänket fanns också kring hur vi avkodar materialet och gör alla rum tillgängliga för alla barn. Hur vill vi att rummet ska tilltala barnet, vilken tanke har vi med att sätta ihop visst material?
Förut talade materialet om för barnen vad det skulle användas till, det var redan färdigt i sin konstruktion. Nu använder vi oss av material som är föränderligt och avkodat. Det blir vad jag vill att det ska vara för stunden, det som passar in i min lek och mitt utforskande just nu för det är just det materialet som sätter igång läroprocesser och meningsskapande hos barnen.
En dag byggde barnen en hel värld med hjälp av dockmöbler, tågbana och klossar. Det som skedde i deras vardag, visade sig i leken. De blandade egna erfarenheter med sådant de sett på tv och film.
Lego är något som ofta pojkarna byggde med förut, men det har ändrat på sig helt. Nu står flickorna där och bygger lika mycket. Hur kommer det sig? Kan det vara som så att vi kvinnliga pedagoger är där och bygger, vilket vi inte var förut. Vi sätter ingen stämpel på att det är bara för pojkarna när vi börjar bygga.
Jag stod en dag ute och spelade fotboll med pojkarna och det tog inte lång tid förrän flickorna kom och ville vara med.
Om vi som vuxna hela tiden bryter könsmönstret, kanske barnen också kan komma ifrån tänket om vad som är flick- och pojksaker, lekar, färger.
En kollega kom en dag i en rosa t-shirt. Nu hör det till saken att han är kille. Reaktionen från barnen var inte att vänta på sig. Man kan ju inte ha rosa om man är kille. Vi frågade barnen varför och det visade sig att ingen kunde egentligen svara på det. Nu är det ingen längre som reagerar.
Det var mamma- pappa- barn lek och en av killarna ville vara mamma. En flicka reagerade direkt med att han kan ju inte vara mamma för han är ju pojke. I verkliga livet ja, där hade hon rätt, men i leken är allt möjligt och får vi barnen att sudda ut stereotypa könsmönster i leken, försvinner tänket om pojk- och flicksaker.
Barnen matas via all media med det, så om vi kan göra förskolan till en plats som jobbar mot det stereotypa tänket,  ge barnen möjligheten att få leka med vad de vill utan att bekymra sig om vilken sorts leksak eller lek det är!

Tankar om arbetet med iPaden hösten 2011...

I höst kommer det nya barn till avdelningen som inte har använt sig av en iPad, men vissa barn är vana vid sina föräldrars iPhone däremot. Jag måste börja med att ta bort en massa appar från 1:an och fokusera på att det finns de som tränar touchskärmens funktion. När barnen behärskar tekniken, så är det dags att lägga till nya som utvecklar deras kunnande. Viktigast av allt är att det är roligt!
Nu har vi två stycken på avdelningen. Både 1:an och 2:an.
I höst kommer de nya barnen få jobba med ettan och de med mer vana på tvåan.
Programmen kommer vara olika, då de som hållt på sen i höstas behöver mer utmanande program. De kommer att få appar som baserar sig på olika sorters problemlösningar. Jag vill att våra barn ska få mötas av det i olika former och självklart i vardagen. Ställs man inför ett problem ska det kännas som att det är något jag vill försöka lösa och det ska kännas som om det äär en vana att göra det. Med det tankesättet hoppas jag att när barn ställs inför problemlösningar i skolan så som matematik ska det inte kännas som något jobbigt. Tyvärr är det fler barn idag som har det jobbigt med just det ämnet i skolan. Kan vi i förskolan arbeta förebyggande, så är det självkart att vi ska det. På alla olika sätt som går. Då är iPaden ett bra komplement.
Språket är också något so m vi kan arbeta med. Barnen har haft så kul när de pratat med djuren som upprepar det de sagt, när de spelat in sina småfilmer med sitt eget berättande till. Allt som locker barnen till att använda språket och öka deras ordförråd, meningsbyggnader o.s.v ska vi också arbeta vidare med och som jag skrev förut så är iPaden ett bra kompliment.
Jag har också märkt att barn som har svårt att koncentrera sig är väldigt fokuserade när de sitter vid iPaden. De har fått arbeta med appar som berör något de är intresserade av. Jag satt en dag med ett barn och tittade på bilder av olika dinosaurier där man även hörde deras läten. Det ledde till mycket berättande om vad de gjorde, bodde och åt, vem som var stark och vad de var bra på. Allt var baserat på barnets eget tänk, men vilket berättande. Det är just detta jag vill komma åt och med iPaden finns möjligheterna.
Det som behövs är tid, tid att lyssna på var barnens fokus och intresse ligger och tid att söka efter appar som sen måste testas. Alla appar jag presenterar för barnen har jag provat själv. Ha en skön sommar och bloggandet fortsätter i höst!!!